Sverigeland, låt oss ta en P A U S!

You will find Google Translate on the bottom of this page.

Kommer det någon dag gå upp för oss att vi har varit med och skickat människor rakt in i misär, krig och död? Kommer vi, liksom många av de som var med under världskrigen, säga att; ”jag följde bara order”, ”jag gjorde bara det som förväntades av mig” eller ”jag trodde att jag gjorde rätt”.  Vad krävs för att ”Sverige” ska öppna sitt hjärta och ta hand om alla dem vi en dag tog emot?

Flagga

Jag föreslår en P A U S. Ta ett djupt andetag Sverigeland. Andas in och reflektera…

…vi vet att vi var fullständigt gränslösa när flyktingströmmen kom. Vi öppnade upp för alla och allt. Vissa med stora behov, andra med mindre, men med en önskan om något bättre. Du var stolt och glad över ditt handlande. En öppen famn, allas rätt till skydd.

…andas nu ut och släpp ifrån dig prestigen du Sverigeland. Du behöver inte ”göra tvärt om” genom att skicka tillbaka människor in i helvetet,  bara för att rädda ansiktet för ditt gränslösa mottagande.

…stanna upp och fundera på vilken riktning du vill ha i ditt agerande. Åt vilket håll vill du rikta blicken? Hur vill du leda ditt land? Även den bäste behöver navigera om då och då, så ta tid att stanna upp, så att du kan ta ett medvetet val i vägriktningen framåt.

Sverigeland, är det förtroende du vill ha från ditt folk; ta då hand om de du en dag öppnade upp för och släppte in. Likt en förälder som inte avslutar föräldraskapet för sitt ”problembarn”, så ska väl inte heller vi skicka iväg de som vi för en tid har haft i vår famn. I flera år har de försökt anpassa sig till normerna, de har lärt sig svenska, skapat kontakter och bidragit med mycket i bl.a. föreningar runt om i landet. Jag VET att det finns de som inte alls har satsat på ovanstående och som istället drar fram och förstör för vårt land, det är DEM du ska utvisa. Det är de som inte sköter sig, de som våldför och som vägrar anpassa sig, som du ska kasta ut! Men att spela rysk roulette med människor – det är inte en grej för Sverigeland!

pistol

Photocred: Pixabay.com

De invandrarfientliga parterna har på något sätt vunnit, Sverigeland du har gått rakt i fällan. Du spelar efter deras spelregler, du har blivit en bricka i deras rävspel. Var tog ryggraden vägen, dina muskler och din drivkraft? Vad hände med etik och moral? ”Att stå upp för den som behöver dig”, ”allas lika värde”, det är väl det vi vill förmedla till våra barn och generationer efter oss. Men, du Sverigeland, just nu är det helt andra signaler du levererar; ”Tänk på dig själv och skit i andra”, ”medge inte att du har fel och ändra framförallt inte på det du gör”, ”åtagande är inget som förväntas slutföras” …well…inget jag vill att mina barn ska bygga sin filosofi på i alla fall..

Du skickar iväg unga människor som bott här under flera år, människor som vi lärt känna och som blivit våra vänner. Människor som kämpat sig genom skola och utanförskap. Sverige, du har lagt oändligt mycket pengar och resurser på dessa människor; låt dem få betala tillbaka! Låt dem få berika vårt samhälle med deras iver till att göra gott för sig, deras iver att få uppfylla sina arbetsdrömmar och sin önskan om att tjäna ihop pengar för att skicka till sina familjer som fortfarande har det svårt i deras hemland. Men…du skickar iväg dem… vad vinner vi på det nu?! Gör du det för att signalera till övriga världen att det inte är lönt att fly till Sverige? Du har koll på att det finns andra vägar att förmedla detta på, eller? Tydliga gränsregler är en väg.

Jag finner inga ord, jag skäms för det jag tidigare varit stolt över. Jag skäms inte för att vara svensk, för jag tror på svensken, en människa med hög moral och ett gott hjärta. Skäms gör jag för de som leder vårt älskade land. Den ledning som vi trott på, som vi litat på och som varit högt ansett. HUR ska vi våga lita på dem igen? Tyvärr tror jag att ”sveket” som många känner p.g.a. denna ryggradslöshet gör att vårt land kommer bli mer splittrat. Sverigeland, ditt folk kommer att ta saker i egna händer, du har tappat röster och tyvärr så är det de invandrarfientliga parterna som har ledningen i detta rävspel.

MEN, spelar man spel så vet man att vinden kan vända om man bara tar rätt beslut och hittar rätt strategier. Sverigeland:

Låt de vi tagit emot stanna!

Skicka ut de som inte sköter sig i vårt land!

Ha regler för mottagande av nya flyktingar!

Sverigeland ta en P A U S, andas in, andas ut – ”gör om och gör rätt”!

 

Jag önskar och hoppas att alla i regering och riksdag ska få del av detta inlägg så dela gärna för glatta livet! Delaknappar finns här nedanför. Jag tror att vi alla kan göra skillnad, så håll fast vid hoppet alla ni som kämpar för medmänskligheten!

Finns det inga delarknappar nedanför reklamen här nedan?

1. Skrolla upp igen.
2. Tryck på titeln ”Sverigeland, låt oss ta en paus”
3. Under inlägget finns olika delningsknappar.
Roligt att du hittade hit! Klicka på ”följa” så ses vi snart igen!

Varma kramar // Paulina

Häng med på tjejresa till Dubai!

You´ll find Google Translate on the bottom of this page.

In cooperation with Ditt Dubai.

Det finns tjejresor och så finns det TJEJRESOR! Det här kommer bli SÅÅ bra! Varje år åker vi iväg på en alldeles egen resa, jag och Anna. Vi gör det ”all in” på alla vis. En vecka där det är vi som står i centrum, inga ”borden” eller ”måsten”. Vi älskar våra liv, våra män och våra barn, men det är så otroligt gott att få en vecka med ett helt annat innehåll än vad vardagen har i sin famn. Detta är verkligen lyx på hög nivå, en lyx som alla kvinnor, tjejer, mammor skulle prioritera. Häng med! Ni kommer att älska det!

shutterstock_45626977 camels UAEbeautiful young woman enjoying a walk on a beach in DubaiWüstensafariCayan tower

Dubai, visst låter det lyxigt! Det kommer det bli, ända från tårna, upp till öronen! Personligen kan jag tycka att det är lite läskigt att åka iväg till, för mig ett obeprövat land, men Linda, är en av arrangörerna bakom Ditt Dubai, är sedan lång tid bosatt mellan Dubai och Abu Dhabi och har full koll på ALLT! Så skönt! Alltid gott att veta att man är i trygga händer.

Resan är mellan den 6-11 oktober. Bra period att lämna landet för en stund och bryta av den annars långa hösten. Denna tjejresa anordnas av Ditt Dubai och Smarttravel. De har verkligen lyckats sätta ihop ett bra utbud av härliga upplevelser som ligger och väntar på oss. Med tanke på bredden av utbud så kan jag säga att på denna resa spelar det ingen roll om man är 20 eller 60, det finns något för alla!

Det här ingår:

  • Flygresa tur/retur med Emirates från Stockholm. (åker ni från södra Sverige kanske vi kan samåka 🙂 )
  • Transfer tur / retur till flygplatsen.
  • 5 nätter i dubbelrum på 5 stjärniga hotellet Habtoor Grand Beach Resort & Spa (IN OCH TITTA! Spa, träning och mycket mer! Eftersom jag arbetar med inre och yttre hälsa (på 4shape), så är det extra roligt att få ny input. Jag älskar att få utveckla både mig själv och mitt arbete!)
  • Frukost samtliga dagar.
  • Välkomstmiddag i form av middagskryssning på Dubai Marina, läsk och vatten ingår.
  • 1 timma Yoga på stranden
  • Barrunda a`la ladiesnight med transfer till utvalda barer, det ingår minst 4 drinkar.
  • Ökenupplevelser med jeepsafari, bootcamp och ökencamp där frukost och lunch ingår, samt två stycken inspirationsföreläsningar. (Mest nyfiken är jag på Bootcamp och föreläsningarna, roligt med nya erfarenheter och ny input!)
  • Heldags sightseeing i Dubai & Abu Dhabi inklusive avslut med träning på den berömda F1 banan. (Det måste ju räknas som en merit att ha tränat där!)

VINGLADmeditation strandenBastakiyarunning-573762_960_720

***
Till dig som kille, bror, son, sambo eller äkta man; bjuder du någon på den här resan så lär hon vara dig evigt tacksam! Boka på Smarttravel.

***
Om ingen annan har insett att de borde bjuda dig på denna resa så tycker jag att du ska ta saken i egna händer och boka dig nu på en gång. Det kan ju faktiskt bli… helt underbart! Vi ska ta väl hand om dig! Boka på Smarttravel. Ps. Begränsat antal platser.

Vi blir väldigt glada om du skulle vilja hjälpa oss med att dela inlägget till de personer du skulle vilja åka med, eller till de personer du tror är intresserade av denna resa. ”Dela”-knappar finns längre ner på sidan.

Skicka gärna ett meddelande till mig och berätta när du bokat dig, alltid roligt att få lite kontakt innan det bär av!
Trevligt att du tittade in på min blogg! Tryck på ”följa”-knappen längst ner på sidan så ses vi snart igen 🙂
Allt gott! Stor kram! // Paulina
 

Inte ensam även om ensamkommande och 18 år

Google Translate on the bottom of this page.

Ja, idag var tiden inne. Tillökning i familjen i form av en 18 – årig kille från Afghanistan. En situation som är helt ny för oss och det är lätt att dras igång av inre krav och funderingar kring; om, vad och hur. Hur ska det bli med smått och stort? Hur ska vi göra för att vår nye familjemedlem ska känna sig som en del av familjen? Hur ska vi hantera situationen för att inte våra egna barn ska känna sig åsidosatta? osv, osv.

Vi pratar öppet om funderingarna i familjen och mitt hjärta växer av glädje och stolthet när barnen påminner mig om att; ”om vi är oss själva, kommer vår nye familjemedlem också känna att han kommer kunna vara sig själv. Då kommer han också känna att han är en del i familjen. Vi är och gör som vi brukar så blir allt bra”. Vilken trygghet de bär på, våra barn; att det vi har i familjen är enough!. Enough för oss och enough för att vår nye familjemedlem ska trivas och ha det bra hos oss.

Visst är det så! I det enkla, i det opretentiösa, där finns det frid. Ett fridfullt, generöst och välkomnande hjärta som i sin enkelhet gör att andra kan känna sig sedda, bekräftade och älskade.

Nu när vi ger oss in på denna resa så är det också otroligt skönt att få lyfta blicken och få stå på den tron, och övertygelsen, om att HAN är med oss i allt detta ovissa. Inget är för litet, inget är för stort för HONOM. Vi gör det vi kan, så får han göra resten!

se mot himlen

Varför har en 18åring flyttat hem till oss? Att vara ensamkommande och fylla 18 år innebär, bl.a. i Marks kommun, att de måste lämna sitt boende. De får också lämna sina kompisar, personal, skola och alla andra kontakter de har byggt upp under sin tid här i Sverige. I stället blir de flyttade till ett vuxenboende med ett stort antal andra vuxna som väntar på beslut om uppehållstillstånd. När vi hörde om detta frågade vi ett par killar om de önskade få bo hos oss istället. Nu har första killen flyttat in till oss och det ska bli riktigt spännande! Skulle du kunna tänka dig att öppna ditt hem för någon så vet jag fina killar som skulle bli jätteglada! (Gäller för er som bor i Marks kommun). Tyvärr utgår ingen ekonomisk ersättning från kommunen eller Migrationsverket, men vi ordnar ekonomiskt stöd på annat håll om det behövs.

Roligt om vi ses igen! Tryck på ”följa”-knappen längst ner på sidan. Stor kram! // Paulina

Det krävs styrka att överleva smärta!

You find Google Translate on the bottom of this page.

Den tryckande känslan är lika stark idag som den varit varje morgon under den senaste veckan. Jag öppnar upp ögonen och känner att jag drabbas av den igenkända, misströstande, känslan som återigen försöker ta över min sinnesstämning. Å ena sida är jag beredd att ge upp, ligga kvar i sängen och skita i allt, å andra sidan vet jag att jag har ett annat val; att hålla fast vid det lilla hopp som jag lyckats skrapa ihop. Jag väljer det sistnämnda, än en gång. Jag väljer livet; jag väljer att hålla fast vid hoppet om att det kanske trots allt kan bli en bra dag och bevisligen blir det inte bättre för att jag ligger kvar.

När jag har jobbigare perioder av värk, som nu, så är det skönt att få spekulera kring, och landa i, orsaken till att den är värre än vanligt. Det är helt klart lättare att härda ut det jobbiga om jag har ett svar på varför, eller i alla fall en teori om varför den är värre. Ibland landar jag i att det är hormonellt, ibland landar jag i att det är fullmåne, men för denna period anar jag att det är p.g.a. att knoppar är på väg att brista, även om hormonerna också spökar lite smått.

Det gör ont när knoppar brister”, skriver Karin Boye och nu är det en sådan tid. En härlig tid då våren är på väg. Gräs och blommor laddar marken med nya färger, solen börjar värma och buskar och träd byter skepnad. Knoppar brister och något vackert är på väg, en tid av njutning – för alla dem som inte är drabbade av ökad huvudvärk eller allergier för den delen. Ja, det är som det är med det där. Det fina i denna kråksången är att det är en övergående tid vilket pekar på att både jag och allergikerna med mig, så småningom kommer må lite bättre. Det kommer inte vara för evigt – det ger hopp!

Det krävs en enorm styrka att stå fast vid att välja kampen och livet istället för att ge upp. Det är inte alltid det lättaste valet och det tar otroligt mycket energi. Samtidigt är det just detta som ger liv. Trots allt …får jag vara glad, trots allt …får jag uppleva roliga saker, trots allt …får jag skratta och gråta med familj och vänner. Jag väljer livet och jag väljer att tacka livet (Jag vill tacka livet med Arja Saijonmaa).

biceps

Gym: 4shape

Till dig som kämpar i fysisk eller psykisk smärta – håll fast vid det lilla hopp du har! Det är det som ger dig liv, trots allt. Jag tror personligen på att vi kan hjälpa den inre styrkan med att vara fysiskt starka. Det ger ännu mer Power i vår kamp. Ibland behövs det inte så mycket kamp och strid i det svåra, men ibland får man spänna upp både inre och yttre muskler för att vinna fighten. Vinsten, mer glädje och liv för alla, det är du värd!

Roligt om vi ses igen! Följ gärna – knapp för det finns längst ner på sidan.

Allt gott! // Paulina

Kan vi, och behöver vi, se in i framtiden?

You find Google translate on the bottom of this page.

Idag har livet varit som utrymmet under bron. Så är det med många delar av livet. Man kan ana vad som finns på andra sidan, men man ser bara en liten del av det som komma ska. Vi ser inte sanningen om hur saker och ting kommer att bli förrän vi är ”på andra sidan”

Jag vaknade i morse med mer huvudvärk än vanligt. Min första tanke; Åh nej, detta blir nog ingen bra dag. Men….dagen blev bra!

Jag har haft ont i kroppen och haft mer intensiv huvudvärk under delar av min dag och tänkte att den planerade kvällsträningen förmodligen skulle bli inställd. Men några timmar senare så var jag på gymmet och körde ett intensivt styrkeintervallpass och mådde hur bra som helst!

Idag blev det bestämt att en av killarna från asylboendet kommer att flytta hem till oss om ca två veckor. Fem kommer bli sex. Vi har absolut ingen aning om detta kommer att gå bra och smidigt eller om det kommer vara jobbigt och dränerande. Men, som med allt annat; det brukar lösa sig. Vi behöver inte veta vad som komma ska eller hur saker och ting kommer att bli. 

Konstaterandet av den intensiva huvudvärken i morse, och värken i min kropp under dagen, var inget jag valde att stanna i. Jag valde att va trogen mot mig själv och ta nästa steg mot det håll jag önskade gå och se, det blev en bra dag trots allt! Dagen blev inte smärtfri, men jag var inte sängliggande hela dagen och det är bra!

Det som är nu är inget konstant och jag tror att det bästa ligger framför! Våga fortsätta gå framåt även om du inte ser hela bilden från början.

Allt gott! Kramar // Paulina

Roligt om vi ses igen. Knapp för att följa finns längst ner.

Budget eller lyx?

Lyx är alltid lyxigare än budget, men är lyx alltid bättre än budget? Ja, det kanske är så ibland, men för mig är budget allt som oftast ”good enough”.Inlägget är sponsrat och innehåller affiliatelänkar

1. NYX Contour kit HÄR /2. Fit me foundation HÄR /3. 2000 calorie mascara HÄR /4. NYX mineral powder HÄR /5. MIYO finish powder HÄR /
1. Anastasia contour kit HÄR /2. Sisley foundation HÄR /3. .FÄRG mineral powder HÄR /4. Sisley finish powder HÄR /5. Lancome doll mascara HÄR /

Roligt om vi ses igen! Följ gärna! ”Följaknappen” finns längst ner på sidan.

Allt gott! Kram till er!

Bussolycka med elever från Ängskolan

ängel i vingar

Fotocred: Pixabay.com

On the bottom of this page you will find Google Translate

Tidigt i morse fick jag ett samtal som sa att bussen, med min äldsta sons vänner och skolkompisar, hade vält och att det var en mycket allvarlig olycka som skett. Klarvaken inom några sekunder, trots att jag kom sent i säng igår natt. Vem känner vi av de som är med? Vilka av de drabbade är vänner till vår son? Vilka föräldrar känner vi av dem som är drabbade? Frågorna var många.
Med tanke på sociala mediers flöde, bestämde jag mig för att väcka min son för att berätta om den tragiska händelsen. Jag önskade att han skulle få mina ord innan han möttes av fotografier från olyckan, kommentarer och antagande på Snapchat, Instagram och andra nyhetsflöden som strömmar genom telefonen.

Dagen har varit märklig. Jag och våra tre barn har varit i vår lilla ”sorgkokong” hela dagen. Vi har pratat, gråtit, ältat, undrat och allt det där andra som kommer vid en sådan här fruktansvärd situation. Samtidigt har det vardagliga varit med, livet händer samtidigt på något surrealistiskt vis…
Det har kommit upp många viktiga samtalsämnen med barnen, hemma hos oss och med kompisars familjer. ”Vi måste ta vara på varandra och hålla varandra nära”, ”Det kan göra skillnad om man väljer att använda bilbälte och cykelhjälm, även om man helst inte vill”, ”Det är viktigt att inte skiljas som ovänner, man vet aldrig när olyckan slår till”. ”Vilken information är ok att sprida vidare till andra?” Ja, det är många viktiga samtal som fått ta rum och som förmodligen kommer fortsätta ta form under den kommande tiden.

Jag skulle gissa på att det finns många olika tankar kring Guds roll i en händelse som denna. En del är tacksamma för änglavakt, andra är arga och undrar om Gud kan vara god som låter detta hända, eller så finns han inte eftersom sånt här händer. En del ber om att de drabbade ska få bli läkta till kropp och själ, andra har ingen Gud att vända sig till då de inte tror på någon Gud.
Som troende kristen så är det självklart för mig att be, och det är många böner som fått stiga upp här hemifrån under dagen. Bön för de drabbade ungdomarna, för deras föräldrar och vänner. Bön för sjukvårdspersonal och alla andra inblandade. När jag står maktlös och utan handlingsmöjlighet så är det väldigt skönt att få tala ut smärta, önskningar om vård från den utan gränser. Det ger mig hopp om att han omsluter varje drabbad person med sin omslutande kärlek, mitt i krisen, mitt i smärtan, mitt i otillräckligheten och vår litenhet.

ängel i vingar

All kärlek till er som varit med i bussolyckan och till alla era anhöriga! Säg till om det finns något jag kan göra för er. Jag är utbildad själavårdare.

Allt gott!! Kramar Paulina

PS. Jag skulle uppskatta om vi ”ses igen”. Tryck gärna på ”följaknappen” längst ner på sidan.

Vad är meningen med livet?

You find Google Translate *phone – on the bottom of this page, *computer – on the right side of this page.

”Du är 40 år, vill du inget mer av livet än att jobba halvtid med samma saker hela tiden?!” Frågan jag fick häromdagen var lite provokativ för mig. Å ena sidan undrar jag om det inte räcker med det jag är, har och gör? Å andra sidan längtar jag efter fler utmaningar och nya höjder i mitt arbetsliv.

Jag är precis hemkommen från en skön, meditativ promenad. För en stund har jag fått umgås med mig själv och min skapare. Jag tycker att det hjälper när jag önskar få ny input i det tankenystan som gärna trasslar ihop sig i mitt inre. Under promenaden har jag inte självvalt, om och om igen, gått och nynnat på låten; ”Slå mig hårt i ansiktet, så att jag känner att jag lever”… Jag älskar melodin, men jag har egentligen aldrig gillat texten. Men, idag, så fick budskapet ett innehåll och en mening för mig; ”jag vill känna att jag lever” – på alla plan, även jobbet! Kanske är det så att vi ibland behöver lite provokation från andra, detta för få oss att ta en ny funderarsväng kring vissa delar av våra liv. Ja, lite obekvämt, men nyttigt oavsett vilket svar vi än kommer fram till.

sjön

Frågan som återkommer för många av oss när det gäller vår arbetspresterande insats är; ska jag vara kvar på mitt jobb, ska jag försöka avancera, osv. Själv planerade jag att jobba inom Human Resources och göra karriär inom området. Jag läste 2 1/2 år på Göteborgs Universitet och därefter tog jag ett planerat uppehåll för att bilda familj. Tanken var sedan att färdigställa utbildningen efter några år som småbarnsmamma. Under dessa småbarnsår tänkte jag att jag skulle ”ta vara på tiden under min föräldraledighet”. Jag utbildade mig inom flera områden inom hälsa och träning, jag jobbade på ett träningscenter, tog rollen som ordförande i en innebandyförening, samt att jag jobbade extra som städare. Det blev inte som planerat. 2005 drog jag, med full fart, in i den ”berömda väggen” och jag lever fortfarande i konsekvenserna av den smällen genom; kronisk huvudvärk 24/7, ångestproblematik, samt nedsatt arbetsförmåga. Jag ångrar att jag inte istället gick in i föräldraledigheten med inställning om att jag skulle ”ta vara på ledigheten under småbarnsåren”.

Det tog ett helt år innan jag ens kunde gå en raskare promenad. Det tog tre år med heltidssjukskrivning innan jag kunde börja arbetsträna. Det var en ordentlig smäll som vände upp och ner på hela livet. Så småningom, ca 2010, var jag uppe i 50% arbetskapacitet. Då ringer de från universitetet och säger att det nu är sista chansen för mig att läsa färdig min högskoleutbildning eftersom de skulle göra om utbildningen. DÄR OCH DÅ fick jag möta den stora frågan; om jag skulle ”bli något” eller om det var ok att ”bara vara jag” trots mina begränsningar. I detta fall hade jag inget val. Jag fick inse och acceptera att det räcker att jag är jag och att mitt värde inte, under några omständigheter, kan mätas i jobb eller framgång. Jag fick acceptera att jag inte kunde läsa mig till någon examen och vad är en universitetsutbildning utan examen…

Jag vet att saker och ting förändras och jag känner att det fortfarande går framåt med mitt mående. Sen i somras har jag kunnat utöka mina aktiviteter på fritiden utan att det kostar mig alltför mycket i kraft och energi. Jag är så otroligt glad för detta och dessa framsteg gör att jag vågar tro att jag kommer att klara av fler och nya utmaningar även inom arbetslivet. MEN, jag har också lärt mig att leva med begränsningar, begränsningar som krockar med min iver att vilja mer. Detta gör att jag har lärt mig att värdesätta andra saker i livet, allt handlar inte om social status, arbete och pengar…även om det ger krydda åt vardagen!

När jag fyllde 40 år, i februari, fick jag några visdomsord av en nyfunnen vän, @carolalysebring, en kvinna som har stor förmåga att uppmuntra och pusha mig i att våga leva på riktigt! Givetvis får textens innebörd ta sin plats inom vad var och en anser är rätt och fel i livets svängar, men dess huvudpoäng gillar jag starkt! Detta påminner jag mig själv om när jag börjar jämföra mig med andra, eller då jag känner mig dömd av andra människor utifrån vad jag väljer att göra eller inte göra.

”The shit that makes your heart beat faster and your eyes glow when you do it and talk about it, no matter what it is – do that! Do it as often as you can. Because that´s what life is about. Create as many passionate, happy moments as possible. Don´t let anyone stop you from doing the things you love – not even yourself”.

Allt gott! Kram Paulina

 

 

 

Så kan du och jag hjälpa de ensamkommande!

You will find Google Translate on the bottom of this page.

Jag och min man, med flera med oss, har stor nöd för de killar som bor på asylboenden runt om i landet. En del väntar på att påbörja Migrationsverkets utredning, andras processer är i full gång. Många av killarna fyller snart 18 och då ska de stå på egna ben. Från den dag de fyller 18 eller från det att Migrationsverket fastställt deras ålder till en högre ålder, så förändras deras liv radikalt.

Dessa killar med många tunga ryggsäckar att bära. De har blivit utnyttjade av vuxna, de har fått erfara mord på familjemedlemmar, de har varit hotade, slagna och de satte sitt liv på spel för att lämna sitt land för att söka tryggheten i vårt. Nu är de rädda och har ångest med hjärtklappning och sömnlösa nätter. Rädslan för att bli sända åter till sina hemland gör att de går med magont, huvudvärk och de har svårt att fokusera på sina studier. En del av dem överväger även självmord som bästa utväg för att garantera att de ej behöver åka tillbaka.

Vissa politiker anser att vi inte ska göra det för bra för dem här (detta har vi hört i möte med dem), inte integrera dem alltför mycket i samhället då det gör det jobbigare för dem om de behöver lämna orten eller landet. MEN här ropar vi STOP! Vad kan vi göra om inte det lilla; att mitt i deras ångest och oro få skänka dem en liten strimma av medmänsklighet, kärlek och trygghet. Ett tryggt hem att bo i, någon som ser dem i ögonen och lyssnar när de vill säga något, någon som väntar på dem när de kommer hem från skolan eller ger dem en kram när hjärtat brister för dem.

De som redan är så utsatta ska nu, alldeles snart, få lämna den lilla trygghet de har i Sverige. När de fyller 18…

…måste de lämna:

  • Sin gode man – nu ska de sköta alla kontakter och ekonomin själva
  • Personal och vänner från deras boende.
  • Sina sociala kontakter i byn
  • Sina fritidsintressen såsom fotboll, innebandy, pingis, gym, m.m.
  • Sin skola, sina lärare och sina skolkamrater.

Istället får de:

  • Nytt boende för vuxna med kanske 150 främmande människor. Alla där i väntan på att få beslut på om de får stanna eller ej.
  • En ny bostadsort, i de flesta fall, långt bort från nuvarande kommun. En plats där de inte känner någon.
  • De får dagar utan någon som helst sysselsättning, ingen skola, inget arbete.
  • Dagsersättning
    • 71.-/dag – om de står för maten själva
    • 24.-/dag – om de får mat på sitt nya boende
    • Pengarna ska räcka till kläder, skor, sjukvård, medicin, tandvård, hygien, förbrukningsvaror, fritidsintressen. ALLT!

Vi mister:

  • Alla goa killar och tjejer
  • Den givna plats de har bl.a. i våra idrottslag
  • Den integrerade känslan vi (föreningar, företag och individer) tillsammans har byggt upp där vi bor.

quadrat och Ahmadreza

Bilden är från i julas då vi hade julfest hemma hos oss. Vi var några svenska familjer samt några killar från boendet på vår ort. På bild fr. vänster, Saker, Ahmadreza och Hassan.

En annan aspekt är; om alla ensamkommande släpps vind för våg utan vuxet stöd så finns det stor risk för att det drabbar vårt samhälle på många plan, det kommer att kosta. Jag förmodar en hel del destruktiva konsekvenser. Vi kan vara med och förhindra detta! Vi har möjlighet att hjälpa på individplan, men också i ett större sammanhang.

Rent praktiskt – vad kan vi göra?
Jag och min man har lovat boende för två av de killar som bor på vår ort. En flyttar in senast i maj och en i ett senare läge. De ska inte behöva kastas iväg till ännu en otrygg plats i väntan på beslut. Jag vet att fler har möjlighet att göra detsamma, men jag vet också att inte alla kan eller vill. Tillsammans kan vi dock göra stor förändring i dessa killars liv.

När man tar emot en asylsökande, som fyllt 18 år, får man ingen ekonomisk ersättning eller pengar för omkostnader. Och att ta emot en eller två vuxna personer gör stor skillnad i den ekonomiska situationen för en familj. Vi har en tanke som kanske skulle kunna öppna upp för att fler skulle kunna ta emot någon i sitt hem.

Exempel
Familj X tar emot en ensamkommande kille.
Flera andra hushåll hjälper till med ekonomisk hjälp i form av ett månadsgivande. En ekonomisk hjälp som ska täcka killens omkostnader.
Önskar någon hjälpa till på annat vis, är det också välkommet!

På detta sätt kan många vara med och hjälpa till men på olika sätt och utifrån egen möjlighet och önskan. Några genom att erbjuda en sängplats, några genom att skänka pengar eller hjälpa till på annat vis.

Vad krävs av den som tar emot en ensamkommande i sitt hem?
Inget från Migrationsverket – de är bara intresserade av att killen har en adress som han är skriven på. Ingen utredning krävs då de är 18 år.

Så här tänker jag och min man: En plats i familjen och i huset, med allt som kommer till med ansvar och delaktighet på alla plan. Man ger och tar precis som resten av familjen.


I Horred, har jag med flera, startat upp en volontärgrupp för ensamkommande i Marks kommun. Vårt engagemang är för de som är placerade i vår kommun, men jag är övertygad om att detta går att applicera på alla orter i Sverige. Nu finns det ett verkligt och konkret behov och jag hoppas att du/ni känner att du/ni vill vara delaktig i detta, på ett eller annat sätt.

bild på volontärgruppen

Här är några av oss som idag bildar volontärgruppen i Horred.
Bild fr.vänster: Paulina Strömkvist, Hans Halldin och Bertil Hagström.

Fundera på nedanstående och meddela mig om du/ni är intresserade.

  • Jag/vi vill erbjuda en eller flera killar att bo hemma hos mig/oss.
  • Jag/vi vill hjälpa till ekonomiskt till en familj som upplåtit sitt hem för en eller flera av killarna. Överföring varje månad (månadsvis är tryggast för de som tar emot).
  • Jag/vi vill hjälpa till, på annat vis, genom att:
  • Detta ligger inte på mitt/vårt hjärta och kommer därför inte vara delaktiga i detta initiativ.

Kontakt och frågor: skriv till mig här på bloggen eller så skriver du via Instagram direkt @paulina_sweden eller Facebook: Paulina Strömkvist

Dela gärna och sprid vidare detta inlägg med andra i din närhet. Kanske några som vill starta igång en volontärgrupp eller hjälpa till på annat vis. Här nedan kan du dela inlägget via Facebook, Twitter, WhatsApp och via mail.

Allt gott till er alla!

Så länge tjejen inte säger ”ja”, så är det ett NEJ!

You find Google Translate on the bottom of this page.

”Just dance – no fuck”. I mångas öron låter inte detta uttryck särskilt trevligt och det förstår jag för det är ett vulgärt sätt att uttrycka sig på. Å andra sidan är det ett GLASKLART och tydligt budskap i en värld där dansen har fått samma innebörd som fåglarnas parningsdans innan de ”får till det”.

Sen i maj, 2016, har jag varit ute och dansat hur mycket som helst! Jag älskar det! Att få gå ”all in” i musiken, fuledansa utan att tänka på vad andra tycker och tänker. Jag älskar att få dansa kvinnligt och sexigt, och jag älskar att få dansa fult och hoppa som en tok, när musiken är den rätta för det. För mig är dansgolvet en plats där jag har roligt, jag får uttrycka mig på ett sätt som vardagen inte har svängrum till. Detta är träning på alla plan; adrenalinet sprutar, jag känner mig kvinnlig, jag får dansa, jag får skratta. Timme ut och timme in, och varje gång blir jag lika förvånad över att tiden gått så fort och att det är dags att hämta ut jackan för att vända hemåt.

disco tjej kille

För snart tjugo år sedan, när jag hade min ”första peak” på dansgolvet, kunde jag dansa med andra personer, tjejer och killar, utan att det uppfattades som ett ”förspel”. Det

Läs mer