Inte ensam även om ensamkommande och 18 år

Google Translate on the bottom of this page.

Ja, idag var tiden inne. Tillökning i familjen i form av en 18 – årig kille från Afghanistan. En situation som är helt ny för oss och det är lätt att dras igång av inre krav och funderingar kring; om, vad och hur. Hur ska det bli med smått och stort? Hur ska vi göra för att vår nye familjemedlem ska känna sig som en del av familjen? Hur ska vi hantera situationen för att inte våra egna barn ska känna sig åsidosatta? osv, osv.

Vi pratar öppet om funderingarna i familjen och mitt hjärta växer av glädje och stolthet när barnen påminner mig om att; ”om vi är oss själva, kommer vår nye familjemedlem också känna att han kommer kunna vara sig själv. Då kommer han också känna att han är en del i familjen. Vi är och gör som vi brukar så blir allt bra”. Vilken trygghet de bär på, våra barn; att det vi har i familjen är enough!. Enough för oss och enough för att vår nye familjemedlem ska trivas och ha det bra hos oss.

Visst är det så! I det enkla, i det opretentiösa, där finns det frid. Ett fridfullt, generöst och välkomnande hjärta som i sin enkelhet gör att andra kan känna sig sedda, bekräftade och älskade.

Nu när vi ger oss in på denna resa så är det också otroligt skönt att få lyfta blicken och få stå på den tron, och övertygelsen, om att HAN är med oss i allt detta ovissa. Inget är för litet, inget är för stort för HONOM. Vi gör det vi kan, så får han göra resten!

se mot himlen

Varför har en 18åring flyttat hem till oss? Att vara ensamkommande och fylla 18 år innebär, bl.a. i Marks kommun, att de måste lämna sitt boende. De får också lämna sina kompisar, personal, skola och alla andra kontakter de har byggt upp under sin tid här i Sverige. I stället blir de flyttade till ett vuxenboende med ett stort antal andra vuxna som väntar på beslut om uppehållstillstånd. När vi hörde om detta frågade vi ett par killar om de önskade få bo hos oss istället. Nu har första killen flyttat in till oss och det ska bli riktigt spännande! Skulle du kunna tänka dig att öppna ditt hem för någon så vet jag fina killar som skulle bli jätteglada! (Gäller för er som bor i Marks kommun). Tyvärr utgår ingen ekonomisk ersättning från kommunen eller Migrationsverket, men vi ordnar ekonomiskt stöd på annat håll om det behövs.

Roligt om vi ses igen! Tryck på ”följa”-knappen längst ner på sidan. Stor kram! // Paulina

Så kan du och jag hjälpa de ensamkommande!

You will find Google Translate on the bottom of this page.

Jag och min man, med flera med oss, har stor nöd för de killar som bor på asylboenden runt om i landet. En del väntar på att påbörja Migrationsverkets utredning, andras processer är i full gång. Många av killarna fyller snart 18 och då ska de stå på egna ben. Från den dag de fyller 18 eller från det att Migrationsverket fastställt deras ålder till en högre ålder, så förändras deras liv radikalt.

Dessa killar med många tunga ryggsäckar att bära. De har blivit utnyttjade av vuxna, de har fått erfara mord på familjemedlemmar, de har varit hotade, slagna och de satte sitt liv på spel för att lämna sitt land för att söka tryggheten i vårt. Nu är de rädda och har ångest med hjärtklappning och sömnlösa nätter. Rädslan för att bli sända åter till sina hemland gör att de går med magont, huvudvärk och de har svårt att fokusera på sina studier. En del av dem överväger även självmord som bästa utväg för att garantera att de ej behöver åka tillbaka.

Vissa politiker anser att vi inte ska göra det för bra för dem här (detta har vi hört i möte med dem), inte integrera dem alltför mycket i samhället då det gör det jobbigare för dem om de behöver lämna orten eller landet. MEN här ropar vi STOP! Vad kan vi göra om inte det lilla; att mitt i deras ångest och oro få skänka dem en liten strimma av medmänsklighet, kärlek och trygghet. Ett tryggt hem att bo i, någon som ser dem i ögonen och lyssnar när de vill säga något, någon som väntar på dem när de kommer hem från skolan eller ger dem en kram när hjärtat brister för dem.

De som redan är så utsatta ska nu, alldeles snart, få lämna den lilla trygghet de har i Sverige. När de fyller 18…

…måste de lämna:

  • Sin gode man – nu ska de sköta alla kontakter och ekonomin själva
  • Personal och vänner från deras boende.
  • Sina sociala kontakter i byn
  • Sina fritidsintressen såsom fotboll, innebandy, pingis, gym, m.m.
  • Sin skola, sina lärare och sina skolkamrater.

Istället får de:

  • Nytt boende för vuxna med kanske 150 främmande människor. Alla där i väntan på att få beslut på om de får stanna eller ej.
  • En ny bostadsort, i de flesta fall, långt bort från nuvarande kommun. En plats där de inte känner någon.
  • De får dagar utan någon som helst sysselsättning, ingen skola, inget arbete.
  • Dagsersättning
    • 71.-/dag – om de står för maten själva
    • 24.-/dag – om de får mat på sitt nya boende
    • Pengarna ska räcka till kläder, skor, sjukvård, medicin, tandvård, hygien, förbrukningsvaror, fritidsintressen. ALLT!

Vi mister:

  • Alla goa killar och tjejer
  • Den givna plats de har bl.a. i våra idrottslag
  • Den integrerade känslan vi (föreningar, företag och individer) tillsammans har byggt upp där vi bor.

quadrat och Ahmadreza

Bilden är från i julas då vi hade julfest hemma hos oss. Vi var några svenska familjer samt några killar från boendet på vår ort. På bild fr. vänster, Saker, Ahmadreza och Hassan.

En annan aspekt är; om alla ensamkommande släpps vind för våg utan vuxet stöd så finns det stor risk för att det drabbar vårt samhälle på många plan, det kommer att kosta. Jag förmodar en hel del destruktiva konsekvenser. Vi kan vara med och förhindra detta! Vi har möjlighet att hjälpa på individplan, men också i ett större sammanhang.

Rent praktiskt – vad kan vi göra?
Jag och min man har lovat boende för två av de killar som bor på vår ort. En flyttar in senast i maj och en i ett senare läge. De ska inte behöva kastas iväg till ännu en otrygg plats i väntan på beslut. Jag vet att fler har möjlighet att göra detsamma, men jag vet också att inte alla kan eller vill. Tillsammans kan vi dock göra stor förändring i dessa killars liv.

När man tar emot en asylsökande, som fyllt 18 år, får man ingen ekonomisk ersättning eller pengar för omkostnader. Och att ta emot en eller två vuxna personer gör stor skillnad i den ekonomiska situationen för en familj. Vi har en tanke som kanske skulle kunna öppna upp för att fler skulle kunna ta emot någon i sitt hem.

Exempel
Familj X tar emot en ensamkommande kille.
Flera andra hushåll hjälper till med ekonomisk hjälp i form av ett månadsgivande. En ekonomisk hjälp som ska täcka killens omkostnader.
Önskar någon hjälpa till på annat vis, är det också välkommet!

På detta sätt kan många vara med och hjälpa till men på olika sätt och utifrån egen möjlighet och önskan. Några genom att erbjuda en sängplats, några genom att skänka pengar eller hjälpa till på annat vis.

Vad krävs av den som tar emot en ensamkommande i sitt hem?
Inget från Migrationsverket – de är bara intresserade av att killen har en adress som han är skriven på. Ingen utredning krävs då de är 18 år.

Så här tänker jag och min man: En plats i familjen och i huset, med allt som kommer till med ansvar och delaktighet på alla plan. Man ger och tar precis som resten av familjen.


I Horred, har jag med flera, startat upp en volontärgrupp för ensamkommande i Marks kommun. Vårt engagemang är för de som är placerade i vår kommun, men jag är övertygad om att detta går att applicera på alla orter i Sverige. Nu finns det ett verkligt och konkret behov och jag hoppas att du/ni känner att du/ni vill vara delaktig i detta, på ett eller annat sätt.

bild på volontärgruppen

Här är några av oss som idag bildar volontärgruppen i Horred.
Bild fr.vänster: Paulina Strömkvist, Hans Halldin och Bertil Hagström.

Fundera på nedanstående och meddela mig om du/ni är intresserade.

  • Jag/vi vill erbjuda en eller flera killar att bo hemma hos mig/oss.
  • Jag/vi vill hjälpa till ekonomiskt till en familj som upplåtit sitt hem för en eller flera av killarna. Överföring varje månad (månadsvis är tryggast för de som tar emot).
  • Jag/vi vill hjälpa till, på annat vis, genom att:
  • Detta ligger inte på mitt/vårt hjärta och kommer därför inte vara delaktiga i detta initiativ.

Kontakt och frågor: skriv till mig här på bloggen eller så skriver du via Instagram direkt @paulina_sweden eller Facebook: Paulina Strömkvist

Dela gärna och sprid vidare detta inlägg med andra i din närhet. Kanske några som vill starta igång en volontärgrupp eller hjälpa till på annat vis. Här nedan kan du dela inlägget via Facebook, Twitter, WhatsApp och via mail.

Allt gott till er alla!

Vi väntar tillökning, hur ska detta gå?!

At the end of this page, you´ll find Google translate.

Inom kort kommer vi gå från att vara fem i familjen till att bli sju personer – vad har vi gett oss in på?! Nu får vi öva oss i att ”gå på vatten”,  men eftersom vi tror att det finns en högre tanke med detta så är vi beredda att ta steget.

båt.jpg

Fotocred: Pixabay

Vi, med flera med oss, har stor nöd för de som bor på asylboendet på vår ort. En del väntar på att påbörja Migrationsverkets utredning, andras processer är i full gång. Många av killarna fyller snart 18 och då ska de stå på egna ben. Från den dag de fyller 18 eller från det att migrationsverket fastställt deras ålder till en högre ålder, förändras deras liv radikalt.

Dessa killar med många tunga ryggsäckar att bära behöver trygghet. De har blivit utnyttjade av vuxna, de har fått erfara mord på familjemedlemmar, de har varit hotade, slagna och de satte sitt liv på spel för att lämna sitt land för att söka tryggheten i vårt. Nu är de rädda och har ångest med hjärtklappning och sömnlösa nätter. Rädslan för att bli sända åter till sina hemland gör att de går med magont, huvudvärk och de har svårt att fokusera på sina studier. De bär på så fullständigt bottenlösa tankar, som att det kanske är bättre att begå självmord än att tvingas åka tillbaka.

Vissa politiker anser att vi inte ska göra det för bra för dem här, inte fortsätt läs