Vad är meningen med livet?

You find Google Translate *phone – on the bottom of this page, *computer – on the right side of this page.

”Du är 40 år, vill du inget mer av livet än att jobba halvtid med samma saker hela tiden?!” Frågan jag fick häromdagen var lite provokativ för mig. Å ena sidan undrar jag om det inte räcker med det jag är, har och gör? Å andra sidan längtar jag efter fler utmaningar och nya höjder i mitt arbetsliv.

Jag är precis hemkommen från en skön, meditativ promenad. För en stund har jag fått umgås med mig själv och min skapare. Jag tycker att det hjälper när jag önskar få ny input i det tankenystan som gärna trasslar ihop sig i mitt inre. Under promenaden har jag inte självvalt, om och om igen, gått och nynnat på låten; ”Slå mig hårt i ansiktet, så att jag känner att jag lever”… Jag älskar melodin, men jag har egentligen aldrig gillat texten. Men, idag, så fick budskapet ett innehåll och en mening för mig; ”jag vill känna att jag lever” – på alla plan, även jobbet! Kanske är det så att vi ibland behöver lite provokation från andra, detta för få oss att ta en ny funderarsväng kring vissa delar av våra liv. Ja, lite obekvämt, men nyttigt oavsett vilket svar vi än kommer fram till.

sjön

Frågan som återkommer för många av oss när det gäller vår arbetspresterande insats är; ska jag vara kvar på mitt jobb, ska jag försöka avancera, osv. Själv planerade jag att jobba inom Human Resources och göra karriär inom området. Jag läste 2 1/2 år på Göteborgs Universitet och därefter tog jag ett planerat uppehåll för att bilda familj. Tanken var sedan att färdigställa utbildningen efter några år som småbarnsmamma. Under dessa småbarnsår tänkte jag att jag skulle ”ta vara på tiden under min föräldraledighet”. Jag utbildade mig inom flera områden inom hälsa och träning, jag jobbade på ett träningscenter, tog rollen som ordförande i en innebandyförening, samt att jag jobbade extra som städare. Det blev inte som planerat. 2005 drog jag, med full fart, in i den ”berömda väggen” och jag lever fortfarande i konsekvenserna av den smällen genom; kronisk huvudvärk 24/7, ångestproblematik, samt nedsatt arbetsförmåga. Jag ångrar att jag inte istället gick in i föräldraledigheten med inställning om att jag skulle ”ta vara på ledigheten under småbarnsåren”.

Det tog ett helt år innan jag ens kunde gå en raskare promenad. Det tog tre år med heltidssjukskrivning innan jag kunde börja arbetsträna. Det var en ordentlig smäll som vände upp och ner på hela livet. Så småningom, ca 2010, var jag uppe i 50% arbetskapacitet. Då ringer de från universitetet och säger att det nu är sista chansen för mig att läsa färdig min högskoleutbildning eftersom de skulle göra om utbildningen. DÄR OCH DÅ fick jag möta den stora frågan; om jag skulle ”bli något” eller om det var ok att ”bara vara jag” trots mina begränsningar. I detta fall hade jag inget val. Jag fick inse och acceptera att det räcker att jag är jag och att mitt värde inte, under några omständigheter, kan mätas i jobb eller framgång. Jag fick acceptera att jag inte kunde läsa mig till någon examen och vad är en universitetsutbildning utan examen…

Jag vet att saker och ting förändras och jag känner att det fortfarande går framåt med mitt mående. Sen i somras har jag kunnat utöka mina aktiviteter på fritiden utan att det kostar mig alltför mycket i kraft och energi. Jag är så otroligt glad för detta och dessa framsteg gör att jag vågar tro att jag kommer att klara av fler och nya utmaningar även inom arbetslivet. MEN, jag har också lärt mig att leva med begränsningar, begränsningar som krockar med min iver att vilja mer. Detta gör att jag har lärt mig att värdesätta andra saker i livet, allt handlar inte om social status, arbete och pengar…även om det ger krydda åt vardagen!

När jag fyllde 40 år, i februari, fick jag några visdomsord av en nyfunnen vän, @carolalysebring, en kvinna som har stor förmåga att uppmuntra och pusha mig i att våga leva på riktigt! Givetvis får textens innebörd ta sin plats inom vad var och en anser är rätt och fel i livets svängar, men dess huvudpoäng gillar jag starkt! Detta påminner jag mig själv om när jag börjar jämföra mig med andra, eller då jag känner mig dömd av andra människor utifrån vad jag väljer att göra eller inte göra.

”The shit that makes your heart beat faster and your eyes glow when you do it and talk about it, no matter what it is – do that! Do it as often as you can. Because that´s what life is about. Create as many passionate, happy moments as possible. Don´t let anyone stop you from doing the things you love – not even yourself”.

Allt gott! Kram Paulina

 

 

 

Novelltävling – Hela Halland läser

You´ll find Google Translate on the bottom of this page.

I veckan utlyste Hallands Nyheter en novelltävling ”Hela Halland läser” med ”utanförskap” som tema. Roligt tänkte jag och filade färdigt på en text jag skrivit för en tid sedan. När jag skulle skicka in den såg jag, till min besvikelse, att tävlingen endast var för de som var skrivna i Halland. Någon novelltävling blev det aldrig för mig, men jag väljer att dela min text ändå, dessutom kunde jag göra den lite längre eftersom jag inte behövde begränsa mig till 5000 tecken 🙂

”Skam – en inte så vacker klänning att bära”
Tårarna rullar ner över mina kinder, näsan är tjock av snor och på kudden syns stora, blöta pölar av de tårar som absorberats in i bomullstyget. Jag kramar hårt om kudden, det känns gott att få pressa mig mot dess mjuka stoppning, som ett försök till att trösta mig själv från den smärta som i mig är så stor. Jag har svårt att hitta klarhet i mina tankar och kan än mindre sätta ord på det som gör ont. Magen talar sitt språk genom den molande värk som gör sig påmind dag efter dag. Mor försöker trösta, stryker mig på ryggen med sin ömma hand med önskan om att kunna ge mig smärtlindring. Men ensamheten känns total och utanförskapet likaså. Huset är fullt av människor men paradoxalt nog känner jag mig ändå ensam och övergiven.

flicka-i-rum                               Fotocred: Pixabay.com

Fosterbarn, sommarbarn och alla andra som behöver hjälp tar sin tid. Alla dessa människor och allt arbete tar min plats, det är så jag känner. Jag vill vara i mina föräldrars fokus, jag vill känna att jag är nummer ett; sedd, önskad och älskad. Men de som bor hos oss, i kombination med alla ”borden och måsten”, kräver allt för stor uppmärksamhet.
Likt en torrlagd öken törstar jag efter att fortsätt läs

Piercing = 40års kris?!

You find Google Translate at the end of this page.

Sista dagen som 39-åring – vad passar då inte bättre än att gå in i 40 årskrisen med en piercing i örat? Faktum är att jag ALDRIG skulle komma på tanken att pierca mig, om det inte hade varit för att en vän tipsade om Daithpiercing.

Under dagarna som gått har huvudvärken varit utöver det vanliga och emellanåt har den inte alls varit så hanterbar som jag är van vid. Vid sådana här perioder griper jag efter varje halmstrå som finns att gripa tag i. De perioderna har infallit lite då och då under de 13 år jag haft värken och det betyder mycket för den mentala biten att få hitta nytt hopp om läkedom.
Läkartid har bokats i hopp om att få remiss till botoxbehandling, en behandling som visat sig hjälpa många med kronisk spänningshuvudvärk. Tid har bokats hos min osteopat som ska ge mig en behandling med kraniosakral terapi, en metod som brukar göra att spänningarna i mitt huvudet slappnar av. Och idag, har jag gjort något mycket otippat – jag har satt en piercing i mitt öra. Varför? Jo, för att det är ett av de halmstrå jag gripit tag i, i hopp om att den ska fungera som en blockare/stimulator för de smärtsignaler som så vant vandrar upp till huvudet.

piercing

Detta är väldigt intressant tycker jag! Qia Hjelmäng, ägare av Pistolero tattoo & Piercing, har framarbetat en teori, som hon tydligt poängterar kan vara rätt eller fel, om att det finns en korsning med nervbanor bakom örat och om man sätter en piercing så nära detta område som möjligt kan den fungera som en ”blockerare/stimulerare” för nerverna. När man sätter en piercing i örat, för smyckets skull, brukar man vanligtvis sätta den lite längre ut, men i detta fall, då man önskar tryck mot nervkorsningen, sätter man den längre in. Qia understryker att det hon gör är att hon säljer och utför isättning av piercing. Hon kan inte lova att det blir några effekter på huvudvärken, MEN, det är många som märker förbättring inom många olika huvudvärkstyper. Enligt hennes facebooksida ”Migrän Piercing – fakta och erfarenheter” berättar hon om att av 300 personer, som gjort daithpiercing, är det 90% som upplevt en förbättring på 20-100%.

Det ska bli intressant att se om detta är något som kommer hjälpa mig. Resultatet kommer visa sig från nu till om 3-4 månader. Märker jag ingen förbättring så kommer jag sätta en även i andra örat – om det blir så eller inte, det får tiden utvisa. Så länge tänker jag åka till min osteopat för ännu en behandling och jag kommer fortsätta processera i mina tankar kring botox, sen om jag i slutändan kommer spruta in detta nervgift eller inte, ja, det får vi se. Nu har jag i alla fall några halmstrån i min hand och det ger mig både energi och en strimma hopp!

Kram på er! Det bästa ligger framför!

Posttraumatisk stress efter pistolhot

Under this text, on this page, you find Google Translate.

”Trygg i egen famn”

Jag hör motorljudet komma närmare och någon kör, alldeles för fort, in på gårdsplanen. Små­stenen får ge vika för bilens aggressiva framfart och marken blir bar av jord när däcken forcerar småstenen i små vallar framför sig, då föraren tvärbromsar framför vår ytterdörr. Dörren slängs upp och strax efter kommer en man in och jag förstår med ens att detta kan handla om liv eller död.

Jag har slutat andas och står så still jag bara kan. Framför mig står han, den store, mörk­hårige mannen som precis stormat in mitt i kvällsmatens familjegemenskap. Maten är nästintill uppäten, bara mjölken finns kvar i mitt halvfulla glas. Matsituationen vände tvärt från småpratet mellan oss syskon, till en situation som bjöd på en växande, förstelnande rädsla, när han valde att ta sig rätten att göra intrång i vårt hem. Ett hem, den plats som ska vara fredad från obehöriga, ett väl skyddat bo där alla mina skydd och försvar borde få ligga i dvala. I stället fick jag lära mig att ”var på din vakt, det finns ingen säker plats…”.

gun-1678989_640 Fotocred: Pixabay

Den lilla flicka jag är står som förstelnad, måtte jag fortsätt läs

Varför sluta äta socker?

clementiner

Under this text, on this page, you will find Google Translate

Söta saker är ju SÅ GOTT! Jag älskar godis! Många växlar om, allteftersom de blir äldre, från godis till ”vuxenchoklad”, men nej, inget går upp emot en stor påse med en blandning av favoritgodiset.

Jag vet att socker är ett gift, men jag har, i mångt och mycket, stoppat huvudet i sanden när det gäller just denna lockelse. Mitt motto har varit att ”jag äter vad jag vill, när jag vill”. Ett skönt och avslappnat förhållningssätt, men vad

Läs mer

”Above” my pain

Today I got a message from a follower. He wondered how I can be ”above” my cronic pain, as I say in my instagrambio. Here is my answer:

As a teenager I had headache for five years. At this time it ”took my life”. I was ”under” the pain. I lost 1 1/2 year of school. I became free from it, but 2004 I got it back. Headache 24/7. This time I took a decision – the headache will NOT take my life! I will not let it influence my joy to life 👊 Sometimes It’s hard to be ”above” it, sometimes It’s easier. Jesus is my power! You know the song ”You raise me up” by Josh Groban …its about me and Jesus, he raise me up 😊

15876387_369453936752305_3650565714466570240_n1I couldn´t find the creator of this pic…. sorry…